Samarbete tar tid + Konferens i Vilhelmina

Det är ofta det sägs att samarbete är lösningen och samarbete är viktigt och nu ska vi samarbeta. Alla som har försökt sig på att samarbeta vet att det är allt annat än enkelt att samarbeta. Min pappa var i helgen som gick iväg på en studieresa till Lapponia där han fick reda på att det tagit sju år för dem att kunna enas och börja samarbeta.

Det är inte ett hastverk att få igång samarbete, många faller bort under tiden och ledsnar på att det tar en sådan lång tid och att det händer inget. Det blir tvärstopp och ibland får man börja om från början. Bara för att det flyter på ett tag betyder det inte att det är frid och fröjd sedan.

En sak är säker, vi behöver arbeta med varandra och inte mot varandra speciellt på landsbygden där vi är så få att vi har inte råd att förlora en enda god idé.

Laponia - kris, kaos och bröt allt ihop men kom igång igen!

För att nå till fram till ett bra samarbete kring världsarvet Laopina så fick Laponiaprocessen ta tid. Närmare bestämt från 1996 till 2011 då förordningen om hur området skulle skötas rent formellt skrevs under. Under några år låg arbetet helt nere och det var väl kanske få som trodde det kunde återupptas men 2005 fick Norrbottens dåvarande landshövding fart i processen igen och det blev något av det hela.

Vad blev det då jo:
------------------------------------
Laponiaförordningen är den enda lagstiftningen om världsarv i Sverige. Den innebär att Länsstyrelsen och Naturvårdsverket kan lämna över uppgifter till Laponiatjuottjudus. Det vanliga är att det är kommunerna eller Länsstyrelsen som sköter om världsarv. 
-------------------------------------

Det fungerade - de som bor och verkar där sköter förvaltningen inte kommunen eller länsstyrelsen alena. Det är några viktiga saker som kommer från detta samarbete och som vi andra kan lära oss av bland annat att besluten tas i konsensus.

Konsensus= Ibland sägs att ett beslut som tagits i konsensus, är ett beslut som uppnåtts i enighet. Det behöver dock inte alltid innebära att alla tycker exakt lika. Även i en vanlig majoritetsdemokrati accepterar man beslut som fattats genom omröstning även om man själv hade en annan åsikt. Skillnaden ligger i att konsensusbeslut i allmänhet tas kring förslag som alla kan acceptera även om det fattade beslutet inte är någons egentliga förstaförslag, medan vanliga majoritetsomröstningar gärna tar beslut som en majoritet är för men en avsevärd minoritet starkt motsätter sig. Konsensusbeslut består sålunda ofta av kompromisser.

Förklaring från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Konsensus

-------------------------------------
Under det här skedet etablerades också det som Laponiaprocessen sedan kom att benämna som searvelatnja – en lärandearena. Man skulle lära av varandra och lyssna på varandras åsikter.
-------------------------------------

DET är en viktig lärdom - searvelatnja - lära av varandra och LYSSNA på varandras åsikter. Det är något vi om något måste lära oss igen nu i dessa tider av extremism och fanatism - där tycks det inte finnas utrymme för att lyssna utan bara att bomba och kategoriskt förstöra för andra som man inte vill lyssna på.


Min goda vän Anna Zachrisson har doktorerat om denna process och den avhandlingen kan du läsa HÄR där hon undersöker hur gemensamma värden såsom natur, djur, mark osv kan skötas genom ett samarbete mellan olika aktörer mer än som ett uppifrån och ner bestämmande av staten över de som råkas vistas i området och som bor och verkar där.

Imorgon ska jag representera Saxnäs idrotts och bygdeförening på en regional konferens i Vilhelmina vars första dag beskrivs såhär:

//

Kommunalt och idéburet medskapande - tillsammans kan vi förändra på riktigt 

För att kunna lyckas med att bemästra dagens samhällsutmaningar krävs det nya tankesätt och samverkan mellan olika aktörer. Om fler är med och bidrar med sin kunskap så kommer också nya idéer att formas.

Hur kan kommuner och idéburna organisationer gemensamt starta samverkansinitiativ och lära av varandra i Västerbotten?

Hur kan vi tillsammans ta ett första eller ett nästa steg och fördjupa vår kunskap om varandra samt utveckla metoder för samverkan?

Tillsammans med Utvecklingsarena Vilhelmina, Vilhelmina Kommun Coompanion Nord och Region Västerbotten bjuder projektet Kommunalt och Ideellt Medskapande (KIM) in till en uppstartsdag för dem som vill skapa eller fördjupa sin lokala samverkan mellan den offentliga och den idéburna sektorn.

Under dagen kommer vi att ta del av olika lokala och regionala berättelser om hur man kan samverka på nya sätt. Vidare kommer ett flertal konkreta metoder att testas, som syftar till att skapa samtal som förändrar och till att hitta nya vägar till medskapande.

Denna dag ska bli början på ett fortsatt arbete i Västerbotten. Därför är det bäst om ni kan delta tillsammans med lokala parter som berörs av liknande frågor.

//

Saxnäs framtid i vår famn

I min dalgång har vi kämpat med projekt och samarbeten allt sedan gruvan lades ned och den stora hopplösheten rullade in. Först nu tycker jag mig märka en attitydförändring, det börjar gå upp för oss att ALLT måste vi göra själva och ALLT måste vi hitta lösningar på för INGEN ANNAN kommer att mirakulöst upptäcka oss och häva över oss miljoner av stålar och se till att saker och ting händer.

Det som krävs av oss är seghet, beslutstagande, lärande, kämpande och glädje - samarbete kanske det går att sammanfatta det som.

Vi tar tre steg framåt och två bakåt, ytterligare två steg bakåt och hälften ger upp men så tar vi helt plötsligt fem steg framåt och då orkar några till vara med åsså går vi tre steg bakåt igen  MEN vad vi aldrig förlorar är vad vi lär oss av resan - jisses - låter som en predikant men så är det juh - vi som kämpar är lite olika individer tid från tid men gruppen kämpar på ändå.

Så vad kan vi lära oss av Laponia och av oss själva - jo att vi är inte sämre än att vi kan inse att vi kan göra fel men bryter ihop och tar nya tag.

Imorgon ska jag få lära mig hur Kulturakademin i Storuman, Kristineberg, motorveckan i Lycksele, norsjö idrott i samverkan och utvecklingsarena i Vilhelmina har kämpat och se vad jag kan ta med mig hem till Saxnäs av det de har upplevt...


Källor:

• Östen Stenlund, berättelser från studieresa till Laponia
• http://laponia.nu/om-oss/laponiaprocessen/
• http://nord.coompanion.se/2015/01/07/regional-konferens-vilhelmina-nu-kan-du-anmala-dig-2/

Read More

Härifrån

Härifrån är en webbplats med spännande innehåll om platsens betydelse.
Det är dagens kort tips.

Mina favoriter är MYTERNA

Här är myt nr 4:

Direkt kopierat från harifran.nu:

#4 Landsbygden avfolkas och Stockholm växer med två busslaster om dagen

SCB Folkmängd i tätorter (bearbetad statistik)

Vid 1800-talets början levde 9 av 10 personer i Sverige på landsbygden och hade sin inkomst från jordbruk, skogsbruk eller fiske. Den omfattande urbaniseringen som ägde rum till följd av industrialiseringen 1870-1970 innebar en omflyttning av befolkning och arbetstillfällen från landsbygden till städerna. Flyttströmmen från landsbygd till tätort avstannade omkring 1970 och stabiliserades till en befolkningsfördelning där omkring 85 procent nu bor i tätorter (samhällen på minst 200 personer) och 15 procent bor på landsbygden. Trots att landsbygdens andel av den totala befolkningen varit i princip konstant sedan 1970-talet har en annan typ av urbaniseringstrend tagit vid. Under de senaste tre till fyra decennierna har en omflyttning skett från mindre till större tätorter och städer.

SCB Folkmängd 2013

Stockholms kommun ökar sin befolkning med i genomsnitt 45 personer per dag. Av dessa 45 personerna så är 24 en ökning som kommer av ett positivt inflyttningsnetto. Övriga 21 kommer av ett positivt födelsenetto. Endast 13 personer per dag flyttar in från platser utanför Stockholms län.

/Slut på kopiering.

Ha det gott.

Read More

Kvinnor på landsbygden - är det möjligt?

Kvinnor flyr landsbygden i högre grad än män sägs det och när jag frågar mina vänner som besöker oss så kan männen tänka sig att bo här medan kvinnorna säger oftast nej till den idén. Hur kommer det sig att kvinnor generellt är mindre intresserade av att bo på landsbygden och Norrland?

Om jag analyserar mig själv så ligger min flytt härifrån i att jag ville plugga och upptäcka världen. Min flytt tillbaka var av kärlek till trakten och till tryggheten för familjen.

Hur ska vi locka tjejer, kvinnor, damer att stanna eller flytta hit?

Varför ska vi ens bry oss att göra det?

Nu är det ju så att jag vill gärna att fler män ska stanna eller flytta hit också - jorå finns ingen värdering i det - handlar snarare om en reflektion över varför att kvinnor jag möter är tveksamma till en liv här.

En sommar lyssnade jag på ett program i Sveriges radio P1 där en norsk kommun satsade på att helst anställa kvinnor till de poster de hade ute för att de hade märkt att om kvinnan fick jobb så följde mannen med till kommunen  även om den låg sådär lantligt till som just den gjorde (glömt orten). Däremot så var det inte lika säkert att kvinnan följde med ifall mannen fick jobb där utan hon stannande i sin hemkommun och hälsade på istället. Nu är det baserat på en stereotyp syn på att par består av en man och kvinna men i de fall som paren gör det så funkade det tydligen oftast så. Detta kan jag inte belägga med fakta men jag anar att det nog kan stämma eftersom denna norska kommun ansåg det värt besväret att göra så.

Det kan bero på att arbetstillfällen i mer manligt dominerade branscher finns i glesbygd, tänker på transport, uttag av naturresurser som gruvor och skogsbruk och liknande och det finns färre chanser för de med andra yrkeskunskaper. Det innebär att män kan se större värde i att stanna medan en kvinna som inte har jobb gärna flyttar dit det finns fler sorters jobb att finna. Eller?

--------------------------------------------------------------------

Intervju med forskaren Johanna Roto

Hittade en artikel med Johanna Roto, forskare och cartography coordinator vid Nordregio i  Nyheter över gränsen (all text nedan är hämtad från nyheter över gränsen):

-Generellt kan man nämna två framgångsfaktorer för attraktiva småkommuner – bra tillgänglighet och arbetsmarknad som attraherar också kvinnor. En god kommunal ekonomi är ingen nackdel heller.

Jämn könsfördelning är en viktig faktor för utvecklingsmönstret, visar din forskning. Varför är det så? Vad får kvinnor att vilja bo i ett område?

 -Sällan flyttar man bara för att jobba, man flyttar eller stannar för att leva. Kvinnor i genomsnitt har högre utbildningsnivå än män.

- Forskningen visar att jämn könsfördelning är en viktig faktor för utvecklingsmönstret i en region – det handlar om potentiell fertilitet, utbildningsnivå, attraktionskraften.

Fler brudar ger mer attraktionskraft, högre utbildning och fler barn, alltså! Okej. En annan sak, pendlingen är stor i våra länder har du visat. Är bättre pendlingsmöjligheter en nyckel för kommuner som tappar befolkning? Så att man kan bo i en kommun och pendla till jobb i en annan kommun.

-Ja, tillgänglighet är viktigt. Samtidigt visar studier inom Sverige att tiden är viktigare än själva distansen vad som kommer med pendling. Oftast är 45 minuters restid gränsen för vad människor accepterar.

- En annan sak att tänka på är de krav som arbetsmarknader ställer. Kan man hitta sätt att jobba under sin resetid, kan man jobba på distans? Viktiga frågor för arbetsgivare att fundera över.

Intervjun ovan är som sagt hämtad från Mer nyheter över gränsen

---> Så i områden med en jämn könsfördelning frodas utvecklingen för att vi gillar att hitta en partner och bilda familj och om det är en jämn könsfördelning finns det större chans för alla typer av parbildningar att uppstå. Så med en bra arbetsmarknad med olika typer av jobb och möjlighet att pendla kan detta uppstå.

----------------------------------------------------------------

Nordiska ministerrådet ser de unga kvinnornas flytt från landsbygden

I ett seminarium 2012 arrangerat av Nordiska ministerrådet diskuterades det varför kvinnor flyr landsbygden och hur det påverkar trakten och ifall det är önskvärt att vända trenden. Inför mötet skrev de:

"Landsbygdsområdena präglas av mansdominans, i synnerhet när det gäller arbetskraften. Anledningen till att kvinnorna flyttar är brist på arbetstillfällen och begränsad tillgång till högre utbildning. 

Men det hänger också samman med sociala aspekter som tillgång till förskolor och skolor i närmiljön och det kulturella utbudet. Denna demografiska förändring bidrar till att bromsa den ekonomiska utvecklingen i landsbygdsområdena. Kvinnors bosättning och deltagande är nödvändigt för värdeskapande och tillväxt. Könsmässig balans på landsbygden förutsätter rättigheter som arvsrätt, egendomsrätt, tillgång till krediter och egen inkomst. 

Välfärdssystem, ett anständigt arbetsliv och barnomsorg är också avgörande för att uppnå balans mellan arbetsliv och familjeliv för både kvinnor och män. Många av dessa förutsättningar är redan verklighet i de nordiska länderna genom politisk vilja, lagarbete och breda allianser mellan staten och det civila samhället. 

Likväl märker vi att det är nödvändigt att bedriva en kontinuerlig aktiv politik för att bryta stereotyper och säkerställa lika tillgång till resurser och offentliga medel. Samtidigt måste regelverken utformas så att äkta makar likställs när det gäller förvaltning och intäkter av gårdsbruk och egendomar. "

Nordiska ministerrådet

--- > Det är alltså viktigt att bibehålla den goda struktur av välfärd vi har och all försämring i sjukvård och skolor är ett hot mot utveckling på landsbygden och ett hot att kvinnor undviker att flytta till glesbygd. 

---------------------------------------------------

En myt att bara kvinnor flyttar

Kan det vara så att det inte stämmer att det bara blir män kvar på landsbygden - att det är en gammal sanning och tiderna förändras?

"Ett exempel på en sådan myt, som för övrigt forskaren Susanne Stenbacka har försökt ta kål på, är den om att kvinnor drar och män blir kvar. Stenbacka menar att det finns en liten skillnad mellan kön, men en betydligt mer avgörande faktor för vilka ungdomar som flyttar från landsbygden menar hon är utbildningsnivå. De som vill ha och skaffar sig högre utbildning flyttar i högre grad än de som inte gör det, oavsett kön. Och helt plötsligt har frågan om ungas flytt blivit en utbildnings och arbetsmarknadsfråga snarare än en könsfråga."

Texten kommer från Se landet 

"43 procent av kvinnor mellan 20 och 24 år skulle vilja bo på landsbygden eller i en mindre ort i framtiden. Bland män i samma ålder är motsvarande siffra 36 procent.

Det är ett av resultaten av den attitydundersökning Jordbruksverket låtit Ungdomsbarometern göra. Förutom att dessa unga vill bo på landet vill de kanske också utbilda sig. De stadsungdomar som vill flytta till landsbygden eller till mindre orter är i själva verket de som har allra högst betyg i skolan, visar Ungdomsbarometerns undersökning."

Texten är ett citat från en debattartikel i HD av Christel som jobbar vid jordbruksverket.

--- > Så unga som vill utbilda sig är de som flyttar. Grejen är alltså att nå dem med att det finns bra jobb här där de kan ha nytta av sin utbildning för att de ska flytta hit eller?


--------------------------------------------

Resten då - allt lull-lull?

Tänker på affärer, kulturutbud, barer, uteställen, kurser, föreningsliv, träningsställen och allt annat som hör till livet - inte bara äta, jobba och sova. Det är väl variationen och mängden av det som saknas här, varken ett överflöd av biografer eller kompiskrets finns att välja mellan. Det kan vara avskräckande att ha 90 km till närmaste sjukstuga eller att systembolaget är lika långt bort.

Det är livet mellan arbetsdagen och sömnen som vi kan vara dåliga på att visa att det faktiskt finns alternativ till förutom jakt, fiske, mecka skoter och supa som är ännu en myt om vad lantisar i norr gör innan de somnar.

Vi har faktiskt ett bra kulturutbud tack vare Riksteatern och Länsteatern och samarbeten med konstnärsstiftelsen Ricklundgården. Vi har träffpunkter i byn och vi har fler som vi utvecklar. Det finns träningsmöjligheter både i grupp och ensam.

Fast visst är det så att om jag vill ha något gjort eller få uppleva något är det chans/risk att jag själv får arrangera det eller medverka till att det händer något. Sällan är det att vi kan bara dyka upp på en plats och allt möjligt erbjuds som i en stad där många slåss om varje persons uppmärksamhet till att komma till olika evenemang, klubbar eller träningstillfällen.

Trivseln, lull-lullet, är det som får folk att stanna, inte att flytta hit tror jag. Hittar du rätt så stannar du, hittar du inte det så flyttar du. Så har det varit för mig även i städer, där jag inte hittar mitt sammanhang så stannar jag inte.

----------------------------------------

Hur ska vi locka hit och kvar folk på landsbygden?

Om vi satsar på: 

• differentierad arbetsmarknad så långt vi kan själva
• god samhällsservice
• bra kommunikationer
• aktiv politik för att få fler statliga jobb tillbaka
• lull-lull

så kan vi få en bra grund för både kvinnor och mäns önskan att leva här. Sedan kan vi aldrig få alla att gilla att bo här - det är inte heller meningen men att underlätta för de som vill vore ju kul.

Slutsatsen av det jag hittat på mitt surfande efter forskning och artiklar i ämnet på det allmänna nätet, talar inte om specialtidskrifter för forskningsresultat, verkar tyda på att för att få en levande landsbygd med jämn könsfördelning bör vi satsa på en bred arbetsmarknad.

Om det finns en politisk vilja att hela landet ska leva så bör en hel del statliga jobb flyttas ut igen på landsbygden. 
Däremot tror jag inte att politker eller staten kan rädda oss med bara det utan det krävs rikitga företag och riktiga jobb där drivkraften kommer inifrån varje företagare. Det är dock ett eländigt centraliserat tankesätt både på riks-, läns- och kommunnivå att centralt där blomstrar det bäst. DET är utmaningen för stat, landsting och kommun att ge förutsättningar för glest lokaliserade bolag att klara sig också - inte via bidrag utan mer med ett tankesätt som ger mer rättvisa förhållanden... 

Fast jag ser jobben som bara en liten del av kakan som folk vill ha. De vill ha lugnet, tryggheten och närheten till natur, djur och andra människor som finns här i glesbygden. Vi som bor här måste bli bättre på lull-lullet och fånga upp de nya och få med dem i sammanhang där de kan börja trivas. Då stannar de.

Inte är det just för den blomstrande arbetsmarknaden som drar eller det digra kulturutbudet - vi bör bli bättre på att marknadsföra att vi kan tillfredsställa basbehoven av internetåtkomst, kompisar för hela familjen och affärer med mat och drivmedel SAMT kunna ge dem det de saknar och vill flytta hit för.

Då tror jag kvinnorna kan bevekas - då de vet att de inte blir sittande ensamma hemma då männen hittar sina fritidsintressen - att det faktiskt finns alternativ för de män och kvinnor som inte ser det som höjden av lycka att bränna runt på en skoter eller dra upp fisk ur iskalla nyborrade hål i isen...

Read More

Stressfri vardag i södra lappland

Det finns så många fördelar med att bo på landsbygden att det är svårt att hinna räkna upp dem alla men jag ska göra ett försök att få med några av dem. Vi som bor här vill gärna ha fler grannar så hjärtligt välkomna :)

Välkommen till min lantliga vardag.

Det är nu ungefär sju år sedan vi flyttade upp igen till södra Lappland och gjorde ett aktivt val att bo här i fjällen och landsbygden. Under den tiden häpnar jag över hur få det är som inte gör samma val, flytta från stress och bilköer till lugn och ro.

I vår by Saxnäs har vi bostadsbrist och arbetskraftsbrist. Det finns behov av människor i framförallt restaurangbranschen och ett problem är att om en familj vill flytta hit finns inga hus lediga. 

Vi som bor här har i större utsträckning än vad myten säger valt att bo här. Myten är ju att vi som bor här har bara blivit kvar och de aktiva och driftiga har flyttat stämmer inte här. Det är aktivt som rackaren här. Det är är såklart skillnad på att välja att bo här och att sakna valmöjligheter, det är dock viktigt att gilla läget eller förändra det för att må bra. Livet är för kort för att otrivas eller göra saker på en plats som du inte känner gott för.

Vissa perioder i livet är valmöjligheterna begränsade men då gäller det att jobba för att nå dit man vill och inte gräva ner sig i missnöje för det är verkligen ingen väg mot ett lyckligare liv. Enkelt att säga och svårare att genomföra - jo jag vet.

Livet är aldrig perfekt var du än är om du inte gillar det. Vårt val kanske är ditt värsta val men du som funderar - ge det en chans - du har inget att förlora bara att vinna...

Tomma hus och desperata husjägare

Alla fritidshusägare är välkomna i området, de är viktiga och kära för bygden. Vi har dock ett problem med att fina stora hus blir till fritidshus av en vana. Alla hus som är tomma är fritidshus till de som flyttat härifrån och åker hit en gång per år och kör skoter på påsken och ojjar sig över att det är så liten butik och så gullig byn är. Hur kommer det sig?

De sk hemmanen har en lott i det som heter Allmänningsskogen och det var tänkt att bönderna här uppe skulle få en bit skogsmark längre ner där träden var större och växte snabbare så de kunde få bra timmer och ved mot den knotiga fjällbjörken som finns här uppe. Det var som en backup för att kunna överleva här. Numera har de flesta hemmansägarna flyttat härifrån men får en utdelning av allmänningsskogen årligen istället för att hugga husbehovsved som gör att de gamla husen blir gratis, pengarna från skogen som var tänkt till husbehov finansierar ägandet av husen. Då blir det inte så angeläget att sälja husen och de kan stå orörda generation efter generation - tomma som på när nån vecka om året.

Det ger att de familjer som verkligen vill flytta hit och bo året runt har svårt att finna hus som är av en storlek som rymmer en hel familj som redan står här. De som finns ute på marknaden är oftast små fritidshus och det är inte vad de är ute efter. Vi sa att vi funderade på att sälja huset och vips hade vi tre familjer som hörde av sig och ville köpa, det finns ett enormt sug och ett väldigt litet utbud.

Det är väl bara att bygga nytt?

Jo visst, men det är inte heller så lätt att hitta tomt alla gånger. En bank kan ibland vara ointresserad av att finansiera ett husbygge i Norrlands inland även fast det är i den mer attraktiva fjälltrakten. Så det är en liten uppförsbacke för oss att kunna växa.

Det är sorgligt eftersom det skulle gå att få fler bofasta här med jobb, vi behöver fler.

Fördelarna med att bo glest

Det blir så uppenbart hur stor skillnaden är då vi återvänder till släkten i huvudstaden och får kontrasten kastad i ansiktet. Tänkte på att det som tydligt skiljer en gäst mot en bybo här i byn är om den låser bilen vid affären då den går in, låser du är du inte bofast utan är van att alltid låsa. I stan blir bondlurken av med bilen då den glömmer låsa :)

Om en pryl försvinner här så är det oftast någon som lånat den och lagat den eller att den blåst iväg till grannhuset och de kommer med den senare och undrar om vi saknat något.

Glömmer någon ett bankkort i kortläsaren hojtar vi och lämnar tillbaka den. Det finns en lojalitet och en rättskaffens mentalitet som kan vara kommen ur att vi alltid vet vem du är - att vi är aldrig anonyma. Knycker vi en grej vet vi direkt vem det är för du kan inte gömma dig i en glesbygd för alla är vi kändisar. Så direkt mer ärliga kanske vi inte är - det bara blir så.

Det glesa boendet har också fördelen att det är centralt. Alla viktiga saker finns oftast på en plats och inte på sjuttiofem som i stan. Allt finns på ett och samma ställe, systemet, bussgods, posten, affären, apoteket osv för det är oftast en och samma lokal.

En annan fördel med att bo glest är att det finns alltid plats för ett förråd till. Det är inte ont om plats. Utom i förråden för här sparar vi gärna. Den mentaliteten har gått i arv i generationer för att de flesta här har bodar fyllda med bra att ha saker som kan behövas då det är långt till affären. Det ger att det nästan alltid är någon som har precis det man behöver. Släng ut frågan om en speciell reservdel till något så har nog nån som hör din fråga nång släkting som har nån sån.

Det är också bra sammanhållning när det kommer till att hjälpas åt. Då det är långt till specialbutiker som sagt så frågar vi runt ifall någon behöver något då vi liks är på plassen (i vårt fall Vilhelmina) dvs närmaste centralort.

Nackdelen med den sociala sammahållningen är väl at det kan vara svårt att vara udda för det märks, att få en etikett som lever med dig resten av livet är också lätt vilket inte är kul för alla eftersom vissa etiketter kan man gärna vara utan...

Inga bilköer

En vanlig vardag bjuder inte på bilkö utan morgonpromenad eller morgonskotertur istället i rosaorange soluppgång mellan fjällen. Det är en bra start på dagen som ger lugn resten av dagen.

Rubriken till dagens inlägg är nog lite missvisande för nog finns det stress i en vardag i södra Lappland också. Grejen är väl att flera saker som kan ge stress finns inte här så då är risken mindre att utsätta sig för överdriven stress. Givet är arbetslivet fyllt av stressmoment här med - men vardagen i stort är en lättskött historia i jämförelse med vad jag upplevt på andra orter.

Vi har internet och mobiler, tvapparater och elektricitet så vi får hela tiden koll på vad som händer i städerna via nyheterna men stadsborna får det svårare och svårare att hänga med i vad som sker på landsbygden. Det är synd, mest synd om stadsborna som blir allt mer självcentrerade då de får för lite input från det egna landets glesare delar och identifierar sig mer med New York och London är Årjäng och Vilhelmina eller Abisko. Vi blir allt mer som exotiska och excentriska figurer i periferin.

Jag klagar verkligen inte, jag är så nöjd med att bo här. Det jag beklagar är att så få inte bejakar möjligheten att bo såhär längre. Jag tror inte att jobben är hela sanningen för vi behöver arbetskraft här, det är den mentala bilden vi har av att det är loosers som bor i glesbygd och att staden är det bästa. Jag gillar staden väldigt mycket men inte att bo i. Det är så intressant att se stadsborna hellre trängs i vardagen än på semestern, jag gillar att göra tvärtom :)

Stor kram till er alla, glesbygdare och stadsboende.
Vi behöver allihopa...


B L I   P R E N U M E R A N T
Om du vill få fler tips och berättelser så kan du prenumerera på månadsbrevet så får du en uppdatering vad som är på gång här en gång i månaden. Blir du less kan du lätt avregistrera dig via länken längst ner i varje månadsbrev.

Read More

Om det här med tillväxt...

Om det här med tillväxt...

Läste idag en intressant debattartikel av den moderate politikern Johan Hultberg om hållbar konsumtion som jag tycker innehåller mycket bra saker. Han förordar:

Kunskapsoffensiv för smart konsumtion

Främja ökad livslängd på produkter

Handeln måste ta ett större ansvar

Däribland fanns tanken om att se över hur momsen läggs på varor som har lågt värde i pengar och därmed enklare kan säljas och återanvändas tex andrahandskläder. Vilket är mycket bra att göra.

Det jag funderade på vad dock hans slutord:

”Moderat miljö- och klimatpolitik handlar om att bekämpa utsläpp och annan negativ miljöpåverkan. Inte om att bekämpa vare sig bilar eller konsumtion i sig. Här i ligger en viktig politisk skiljelinje mellan Moderaterna och exempelvis Miljöpartiet som har kongressbeslut om att bekämpa ekonomisk tillväxt. Som moderat är jag övertygad om att tillväxt är en förutsättning för att klara våra stora miljö- och klimatutmaningar. Tillväxt är enkelt uttryckt summan av våra framsteg och utan tillväxt får vi inte fram resurser att investera i utbyggnaden av järnvägen eller i mer forskning. Vår tillväxt måste dock vara hållbar. Det förutsätter en hållbar konsumtion. En smart konsumtion. ”

Jag var intresserat att läsa det för jag har inte uppfattat att MP ska bekämpa ekonomisk tillväxt. Därför kollade jag upp det och upptäckte att MP har skrivit in i sitt kongressbeslut att ”Utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt”

Källa: http://www.svt.se/nyheter/val2014/miljopartiets-vallofte-bara-ekologisk-forskolefrukt

I det läser jag inte in att MP ska bekämpa ekonomisk tillväxt utan snarare hitta alternativa lösningar till vår rådande norm om tillväxt som lösningen på alla problem. Fast det är klart om man som Johan Hultberg anser att tillväxt, antar han menar ekonomisk tillväxt, är en förutsättning för att klara klimatutmaningarna kan ett alternativt system till det vara ett hot och ett sätt att bekämpa det som han baserar hela sin världsuppfattning på.

Jag är inte en aktiv eller passiv medlem i miljöpartiet och argumenterar inte i sak för det partiets skull utan alla mina åsikter och formuleringar är helt mina egna så belasta inte MP för dem... jag bara blev fundersam över hur debattören kunde se på MP:s kongressbeslut så som han gör.

Från mitt synsätt är det våra ramar som är fel, vi har byggt upp system som baseras på falska förhoppningar om en ständigt ökande tillväxt och nu ser vi bekymren som följer av att vi inte gjort vad ordet EKONOMI egentligen betyder nämligen HUSHÅLLNING.

Ja jag menar våldsamma bränder i Australien, dåligt med snö i alperna så Åre får ta slalomtävlingar, översvämningar varje år i låglänta sydliga länder osv...

Det är givetvis mycket mer omfattande och svårt att kunna ändra hela vårt ekonomiska tänkande än att styra om konsumtionen till bara ecochica varor och tuffa på som vanligt. Däri ligger hatet och kritiken mot miljöpartiet från mest allianspartierna och sd. Alliansen och sossarna, vänstern och sd har dock alla en helt annan syn på helheten än MP vilket är intressant. Fi vet jag inte var de står i den frågan.

Tillväxt som vi känner den - är ett minne blott

STAFFAN LAESTADIUS som är professor i industriell utveckling vid KTH beskriver det här som jag försöker skriva mycket bättre än vad jag någonsin kan komma nära, nämligen:

”Problemet är att den nuvarande ordningen numera varken levererar tillväxt eller sysselsättning. Och när den levererar tillväxt så baseras den på ökade insatser av fossila bränslen. I tvåhundra år har mänskligheten i absoluta tal trendmässigt ökat användningen av energi i allmänhet och fossila bränslen i synnerhet. Det är oljan och kolet som smörjer ekonomins tillväxtmaskineri och som ligger bakom en mycket stor del av produktivitetsökningarna.”

Han fortsätter:

”Utmaningen för alla gamla industriländer, och för många av de snabbväxande u-länderna, är att ersätta en tillväxt som baserats på en treprocentig årlig ökning av fossila bränslen med en tillväxt som i absoluta tal reducerar fossilbränsleanvändningen i samma takt. Det har vårt politiska system ingen erfarenhet av och våra ekonomer saknar den teoretiska beredskapen: energiåtgången har aldrig ingått i teorins produktionsfunktioner, när energianvändningen ökat har den bokförts som ökad arbetsproduktivitet. ”

Lite senare skriver han:

”Tillväxt – som vi hittills upplevt den– är således inte en lösning på problemet; tillväxten är problemet. Lösningen heter omvandling. Vi står inför en nödvändig strukturomvandling av industri och livsstilar. Ingenting säger att denna strukturomvandling måste skapa färre jobb eller sämre livskvalitet. Personligen tror jag att jobben kan bli fler (och arbetslösheten lägre) utan att bli sämre och jag tror att levnadsstandarden kan bli högre – om än baserat på mindre fossila bränslen och på färre kilon att släpa hem efter shoppingronderna. Men då måste det politiska systemet ”leverera” förutsättningarna i form av nya skatter och nya regler. ”

Han avslutar sin debattartikel med att skriva:

”För att få fart på omvandlingsprocessen, för att övertyga de medborgare som känner sig hotade och för att skapa incitament för de företag som ligger i startgroparna för att lansera kretsloppsvänliga systemlösningar krävs att det politiska etablissemanget överger sitt mantra, dvs ropen på tillväxt, och fokuserar på omvandling. Det kommer att kräva mycket omtänkande och tvinga fram en ny politisk retorik: föreställ er ett partiledartal – eller en budgetproposition – utan ordet ”tillväxt”.

För all del: vi behöver inte ge upp föreställningen om tillväxt. Som ekonomipristagaren Kenneth Arrow och IPCC:s grundare Bert Bolin med flera skrev för snart 20 år sedan i tidskriften Science (se fotnot): ekonomisk tillväxt är i grunden, och på lång sikt, endast möjlig inom ramen för vad biosfären tillåter. För närvarande är vi snabbt på väg utanför de ramar som planeten sätter – då är det kursändring som ovillkorligen gäller, det vill säga strukturomvandling.”

Därför gråter jag blod

Därför kommer jag att hela tiden gråta blod då jag hör politiker skrika åt miljöpartister att de är enfaldiga, naiva och totalt overklighetsförankrade då de vill se ett ekonomiskt system som inte bygger på ekonomisk tillväxt av den sort vi har idag. Om än väldigt välformulerat.

Jag är inget övertygat fan av MP i alla lägen men just nu är de det minst dåliga alternativet ända tills andra partier kan släppa sargen och se det liiite större perspektivet.

Hade vi människor vett att använda mer än 10% av våra hjärnor tror jag att vi hade kunnat lösa vår generations största utmaning. Just nu är jag rädd att det är kört.

Jag är inte bättre än någon annan på att rädda jorden, jag gör absolut inte alltid rätt utan väljer massor av dumma saker som inte får varken miljö eller klimat att må bättre. Däremot tror jag att jag kunde göra så mycket mer ifall jag fick signaler om att mitt lands riksdag och regering verkligen satte detta i första rummet och lade prestige och taktik åt sidan.

Just nu ser jag inte att nästa klimatmöte kommer att få skarpare skrivningar, att rika industrialiserade länder ta ansvar eller att svenska politiker slutar säga att det är bättre att satsa på miljön där det ger bäst effekt som i andra länder för vi är så duktiga redan för vi källsorterar lunchlådan i riksdagsfiket.

Så för att göra det lilla jag kan ska jag lägga ut här på bloggen de saker jag kan just nu för att förbättra för mig, klimatet och framtiden...

Källor:

Johan Hultbergs debattartikel i Aftonbladet

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/miljo/article20101707.ab

Staffan Laestadius debattartikel i Svenska dagbladet

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tillvaxten-kommer-vara-ett-minne-blott_8770928.svd

Read More

30 dec: TRO PÅ NÅGOT - del 4 i Lev längre

Näst sista inlägget  i år blir den sista i serien om hur du ska nå ett långt liv Japan style. Bra att avsluta en serie innan ett nytt år tar plats...

Så hur ska vi då göra?

4.  Tro på något. Den konfucianskt inspirerade livsfilosofin på Okinawa knyter samman nuet med förfäderna. Det ger trygghet och lugn som dämpar stress.

Någonstans har jag läst att de som överlevde det andra världskrigets koncentrationsläger var de som hade en stark gudstro eller en stark tro på att Nazismen hade helt rätt och att man jobbade för rätt sak i lägren. Människor på båda sidor stod ut med elände bara de trodde på att det var rätt och att de hade en tro på något större än sig själv. 

En studie vid University of Rochester Medical Center i USA och Carleton University i Kanada gav 7 000 personer i åldrarna 20-75 år flera påståenden att ta ställning till som gällde synen på deras liv, exempelvis:

"en del människor vandrar genom livet utan mål, men jag är inte en av dem" 
 "ibland känner jag att jag gjort allt som finns att göra i livet"

Fjorton år senare så undersöktes det hur de mådde igen och bland de som inte hade en mening med sitt liv dvs kände att de gjort allt osv så upptäcktes en höjd dödlighet. Detta var oberoende på ålder - det funkade bättre att ha en klar bild över livet för att få längre livslängd...


Religion, andlighet och tro
En stark tro är av godo alltså men den behöver inte automatiskt kopplas till någon specifik religion eller samfund. Om du har en stark andlighet eller god positiv tro på dig själv kan den vara lika stark.

Så om du ska få de sista extra åren är det bra att planera och ha ett mål för ditt liv alltså - fram med kalendrarna och börja rita upp året - för din hälsas skull :)

Källor:
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tro-pa-livet-och-lev-langre

http://www.halsaochfitness.se/artiklar/tank-positivt-lev-langre/

Read More

29 dec: Planera bloggen för 2015

Planera din blogg med en kalender

Jag gillar tanken på att strukturera och planera och ha koll på saker och ting. Tyvärr stämmer verkligheten sällan in på den tanken och jag kör bara på och hinner inte planera som jag kanske borde för att få mest ut av det.

Kanske känner du igen det?

Hur som helst så nu har jag satt ribban för Januari, den ska planeras. Om jag klarar Februari också så är det makalöst bra och allt utöver det är kalas. Det är lika bra att sätta ett mål som jag kan hålla och vara stolt över och inte gapa för stort och bli besviken, så funkar det för mig. Nåväl.

Låt oss börja...

Hur lägga upp planeringen?

Det går bra att ha planeringsverktyg i datorn eller via en app men jag är rätt så gammaldags person när det kommer till planering för jag gillar att skriva ner saker på papper och ha det framför mig rent fysiskt och kunna vända blad mer än bara symboliskt.

Under december månad har jag sökt efter bra planeringskalendrar för bloggare på nätet och har hittat massor men det är lite svårt att få fram en som passar mig perfekt.

Då för att veta vad jag sökte efter skrev jag ner vad jag ville ha av en planeringskalender för min blogg och det blev:

Årskalender
En enkel helårskalender som du kan hitta i gratis kalenderar från matvarubutiken eller liknande är bra för då ser du hur veckorna är fördelade över månaderna och var de röda dagarna har hamnat. En sådan vill jag ha i början av min planerare.

Kalenderblad för månadsplanering

Ett kalenderblad med hela månaden på är ett verktyg jag tycker är bra. Där är veckodagarna utskrivna och det är lätt att placera ut var jag ska lägga mina nya inlägg i bloggen.

LADDA HEM JANUARI KALENDERBLAD

Vecka för vecka

Nu har jag valt att göra tre inlägg i veckan för det är vad jag nog kan fixa och samtidigt kunna hålla en vettig nivå på kvaliteten. Då har jag en sida som visar veckans inlägg där jag kan skriva upp ämnen och vad som är gjort hittills med varje inlägg.

Månadens mål

En sida är ägnad åt det som är målet, eller rättare sagt målen, för månaden. Där kan jag skriva upp förbättringar jag vill göra med bloggen och hur jag har tänkt att nå dit.

Deadline
En viktig sak jag markerat i planeraren är slutdatum, en deadline för varje vecka. Detta för att ge mig ro då jag har planerat klart och om jag inte gjort det så fine då är det kört och jag får lägga krut på nästa vecka. Annars har jag lätt att stressgöra saker i sita stund vilket inte passar mig då jag verkligen hatar stress.

Vad jag INTE ville ha var...
Det var däremot inte så viktigt med statussidor för hur många som kollat på mitt instagram eller facebook för där är jag inte (ännu) att jag bryr mig om det utifrån bloggen.

Med dessa saker har jag koll på det jag vill ha koll på. Dessutom ska en kalender i min smak vara rätt ren i stilen och inte kräva flera liter av färgpatron för att kunna skriva ut rubbet.


Helt plötsligt uppenbarade sig denna lilla skönhet på pinterest:

Picture source: http://www.designerblogs.com/printable-blog-planner-kit/

Fantastisk!
Här var den - fast givetvis på engelska men ändå precis som jag ville ha den. Så för att du också ska kunna njuta av denna planerare så följ DENNA LÄNK och skriv in din e-post så kommer planeraren in i din brevlåda och du kan skriva ut den. Bara sådär.

Jag har inget avtal med denna sida som tillhandahåller planeraren utan vill bara att du ska hitta den och ha nytt av den som jag hoppas ha under kommande året.

Planerar för 6 månader
Så nu har jag skrivit ut nästan alla sidor i denna planerare och bundit ihop dem till ett häfte, det är praktiskt att ha allt på ett ställe. Jag valde att bara skriva ut blad för sex månader för om den är bra så kan jag göra fler och är den inte bra har jag inte gjort massor av sidor i onödan. Dessutom slits ju planerare så om min är så använd att den faller sönder får jag en ny fin efter ett halvår ändå :)

-----------------------------------------------------------------------------

Varje dag i december är det ett pyssel, tips eller inspiration om den mysiga julen och decembers högtidligheter. Kom med och hälsa på här hos Floweret och få en dos vinter och mys.

Read More