13 dec: Lucia såklart!

Här kommer lucia en stjärnornas brud...

Luciadagen idag, lussebullar och tidig skönsång det är vad denna dag handlar om för oss numera. Hur kommer det sig att vi firar denna dag såhär?

Det handlar om bondesamhällets folktro, ett helgon från Sicillien och några varv med moderna påhitt.

  

Två freebies

Här kommer en lucia och stjärngosse som digitala stämplar till dig. Högerklicka på bilden och välj spara som och du har sparat ner den till din dator. Skriv ut och färglägg och pynta med figurerna. Du får använda dem hur mycket du vill privat men inte sälja vidare dem.

De blir fina på julkort också...

Eller paketadresser...

Lucias historia

I vår tid är luciafirandet en högtid som vi påminns om i det offentliga och via massmedia. Luciahögtiden har alltmer kommit att symbolisera svensk kultur. Melodin till luciasången är italiensk och de svenska textvarianterna skrevs först på 1920-talet. Luciafirande förekommer även i Finland.

Namnet Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus.

"Enligt helgonlegenden om Sankta Lucia ljöt Lucia martyrdöden år 304. Hon levde i Syracusa på Sicilien där hennes trolovade enligt legenden angav henne som kristen. Eftersom den kristna tron var förbjuden i Romerska riket, skulle hon brännas på bål – vilket mirakulöst nog inte skadade henne. I en variant av legenden beundrades hennes ögon av en ung man, varpå hon stack ut ögonen och skänkte dem till honom. Genom ett mirakel fick hon då synen åter. Sankta Lucia är de synskadades skyddshelgon."

Luciafirandet i Sverige med en ljusbeprydd lucia i procession är en modern tradition som tog fart under 1920-talet.Den fick sin nuvarande karaktär först efter en tävling i Stockholms Dagblad 1927. Den vinnande lucian gick i en procession i Stockholm med elektriskt ljus i håret. Tävlingskonceptet spreds till andra tidningar och med detta så trädde lucia ut i den moderna offentligheten.

Luciafest i en privatskoleklass i Göteborg 1906. Fotograf ej känd, Nordiska museet.

Den ljusprydda lucian – lussebruden – som kommer med en bricka på luciamorgonen, var innan det mest en högreståndssed, och förekom framför allt i Västsverige. Första gången vi hör talas om den svenska luciaseden är 1764 på Horns boställe norr om Skövde. I mitten av 1800-talet spreds luciaseden vidare till universitetsstäderna och olika organisationer med västsvenskar i förskingringen. På Skansen startades luciafirande på 1890-talet i ett försök att visa provinsiella festseder. 

Under 1800-talet uppträdde lucia ensam eller med en eller två följeslagare. När processionen flyttade in i städerna växte luciaföljet med tärnor och stjärngossar, som tidigare uppträtt som de tre vise männen i julupptågen på annandagen och trettondagen.

Bondesamhällets Luciafirande

I det svenska bondesamhället räknades lucianatten den 13 december länge som årets längsta. Denna föreställning levde kvar, trots kalenderreformen 1753 som flyttade vintersolståndet till 21–22 december. 

Enligt folktron var lucianatten farlig, eftersom övernaturliga makter var i rörelse och djuren kunde tala.

Luciadagen var en stor festdag, särskilt i Västsverige. Där kallades den ”lille julafton” eller ”lusse långnatt”. Man åt – om man kunde – stora mängder mat, en återklang av den katolska fasteperioden. På vissa håll åt man tre frukostar. Lussebruden, som förekom på vissa håll, var en kvinna klädd i halm, eller ibland en halmdocka, som man kunde dansa med.

Textkälla: Nordiska Museet http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/lucia