Gångväg från skolan ner till afffären och fritids/förskolan... |
Det är ett stort steg att byta plats som du bor på, var sig det gäller en flytt inom en ort eller långt därifrån. Att flytta från en stad till landsbygd kan kännas enormt stort, jämförbart med att byta solsystem - en helt annan värld.
Jag kan förstå storstadisar att de kan vara ängsliga, det är ju inte direkt gott om tv-program med lantlig information förutom att inreda lantligt med Ernst eller leta kärlek bland bönder eller jippoaktiga serier med stadsfolk som bor på landet en månad och ska driva krog. Vi lantisar får hela tiden information om stadsliv. Det är nyheter, tv-serier och tidningar med sånt som händer i stan, vi kan hänga med om på distans. Vi vet vad en rulltrappa är men de kanske inte vet att om ska du ha ngt från systemet är det bäst att beställa på måndag så du hinner få det till helgen till lanthandeln, nej det räcker med onsdag faktiskt...
Promenad mellan jobbet och hemmet, rätt okej vy... |
Inte så stor skillnad
Nej det är faktiskt inte så stor skillnad att leva på liten ort mot en stor. Det som skiljer är väl attityden till livet och sina medmänniskor. I en stad är du ensam, ingen ser dig, ingen hör dig och ingen hjälper dig - inte på samma sätt som på landsbygden. Här är du kändis, alla vet vem du är, var du bor och vad du tänker. Alla bryr sig, du får hjälp för nästa gång behöver de hjälp. attityden skiljer sig.
Livet är ganska likt ändå. Vi jobbar, lagar mat, diskar och städar, ser på tv och surfar på internet, petar på telefonerna och går på promenader. Liksom du i stan.
Det är inte så läskigt att bo här i skogen. Det är rätt civiliserat :)
Trista dagar
Visst har vi trista dagar här också som är grå, stressiga och hemska. Det är inget drömland, inget puttinuttigt och genomkul ställe där allt är som det ska. Det är alldeles vanligt. Det är upp och det är ner.
Vi behöver fler
Ibland krånglar det och kontakten med världen går trögt och halva fotot laddas upp men tja det kan det ibland vara värt... Vi behöver vara fler men många fina boställen är inte ute till försäljning för den som äger det bor i stan och kommer hit vart femte år för att städa bort råttskit. Vi behöver som i Bjurholm lite fler hus till salu som möjliggör inflyttning hit.
Så om du sitter på ett finfint hemman i obygden tänker över ägandet och kolla ifall inte någon trevlig familj vill köpa det och ge skolan fler elever, affären fler kunder och byn mer tjänster i och med att de inflyttade startar företag och drar in pengar... Tja. Tänk om staten på något vis kan hjälpa till så inte priserna trissas upp i sjönära, fjällnära ställen så de enda som har råd är rika som bara är här ibland - tänk om byarna fick befolkning som vill bo här och har råd med det.
LÄNKTIPS:
Jonna gjorde det - lämnade Göteborg för vischan, bloggar, skriver och driver webbutik.
Underbara Clara - vill bli ekonomiskt oberoende genom att kapa kostnader - vill jag med.
De vågar och kan - du kan också.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar