Om jag skulle bilda familj nu skulle jag vara noga med vem jag valde att dela slitet och släpet med liksom att ta reda på hur man står i uppdelning av vardsgsslit. Lika noga som jag var då jag gjorde mitt val för några år sedan, eller om jag hade grymt bra tur - vad vet jag. Lika viktigt som känslorna för varandra är att paret har lika åsikt om hur livet ska delas och upplevas. Vi är överens, inte på milimetern men på en höft.
En stor bov i relationskriser verkar vara att den bild man har av varandra inte stämmer med verkligheten, ifall den du lever med kommer att vabba i den utsträckning som du trott att den skulle göra eller inte.
Jag tror inte att det viktigaste är huruvida man är jämställd eller hur på millimetern man delar upp allt utan snarare om man är överens om det beslutet. Ska det vara 20/80 eller 50/50 och båda är med på reglera - so what!
I
Aftonbladet skrivs det om att det är ok för mamman att jobba ifall det finns likvärdig omvårdnad av någon annan. Solkklart. Knappast det som är problemet. Inte heller att mammor inte släpper in papporna i delandet eller att pappor inte vill vara hemma. Inte det som är problemet. I debattartikeln nämns att hon undrar var fäderna är. Ja de är väl där de vill vara eller antas vilja vara eller låts vara.
I min värld är problemet att det verkar som om många har olika utgångspunkter och uppfattningar om hur saker ska delas upp och par synkar sig inte utan kör på och tjatar och gnatar och bråkar då synket inte naturligt uppstår utan där står den som vill ha 40/60 mot den som trott 20/80 och fattar ingenting.
Vill du vara hemma så välj en person som inte vill det så kan du vara det i lugn och ro bara den har förstått att du komemr vara hemma eller om du vet att du gillar lika mycket att vara hemma som att jobba så välj en sån så kan ni turas om.
Nu är det nästan fult att både vilja vara hemma och att vilja jobba, vi ska dela lika och gör man inte det är man bakåtsträvare - låt de mäniskor som vill vara hemma vara det och låt de som vill jobba vara det men skuldbelägg ingen av dem.
Blir stortokig på politiker från båda läger som bara gastar på om att reglerna ska få oss att göra rätt. Lär folk att prata med varandra istället - ha ett vallöfte om vanligt vett och hyffs och förstånd att lyssna och förstånd att ge med sig. Inte fostra ett gäng galna egoister som ska ta för sig, det funkar till viss mån men inte fullt ut. Om det samhällsekonomiskt är bättre med en lika delning av föräldrapengen gör det, men tro inte att föräldrar kommer att dela lika - det finns inte tillräckligt många sådana par med sådan synk.
Det kommer att bli en förälder som sörjer efter att dennes del är slut och en del föräldrar som jobbar ändå och har far- eller morföräldrar som barnmysare under sin ledighet.
Idag vill inte någon vara den som gör fel men det är inte lätt att göra rätt heller - gör som det funkar bäst för er och hoppas på att systemen vi sitter i låter det funka någorlunda smärtfritt...
