Kvinnor
flyr landsbygden i högre grad än män sägs det och när jag frågar
mina vänner som besöker oss så kan männen tänka sig att bo här
medan kvinnorna säger oftast nej till den idén. Hur kommer det
sig att kvinnor generellt är mindre intresserade av att bo på
landsbygden och Norrland?
Om
jag analyserar mig själv så ligger min flytt härifrån i att jag
ville plugga och upptäcka världen. Min flytt tillbaka var av kärlek
till trakten och till tryggheten för familjen.
Hur
ska vi locka tjejer, kvinnor, damer att stanna eller flytta hit?
Varför
ska vi ens bry oss att göra det?
Nu
är det ju så att jag vill gärna att fler män ska stanna eller
flytta hit också - jorå finns ingen värdering i det - handlar
snarare om en reflektion över varför att kvinnor jag möter är
tveksamma till en liv här.
En
sommar lyssnade jag på ett program i Sveriges radio P1 där en norsk
kommun satsade på att helst anställa kvinnor till de poster de hade
ute för att de hade märkt att om kvinnan fick jobb så följde
mannen med till kommunen även om den låg sådär lantligt
till som just den gjorde (glömt orten). Däremot så var det inte
lika säkert att kvinnan följde med ifall mannen fick jobb där utan
hon stannande i sin hemkommun och hälsade på istället. Nu är det
baserat på en stereotyp syn på att par består av en man och kvinna
men i de fall som paren gör det så funkade det tydligen oftast så.
Detta kan jag inte belägga med fakta men jag anar att det nog kan
stämma eftersom denna norska kommun ansåg det värt besväret att
göra så.
Det
kan bero på att arbetstillfällen i mer manligt dominerade branscher
finns i glesbygd, tänker på transport, uttag av naturresurser
som gruvor och skogsbruk och liknande och det finns färre chanser
för de med andra yrkeskunskaper. Det innebär att män kan se större
värde i att stanna medan en kvinna som inte har jobb gärna flyttar
dit det finns fler sorters jobb att finna. Eller?
--------------------------------------------------------------------
Intervju
med forskaren Johanna Roto
Hittade
en artikel med Johanna
Roto, forskare
och cartography coordinator vid Nordregio i Nyheter
över gränsen (all text nedan är hämtad från nyheter
över gränsen):
-Generellt
kan man nämna två framgångsfaktorer för attraktiva småkommuner –
bra tillgänglighet och arbetsmarknad som attraherar också kvinnor.
En god kommunal ekonomi är ingen nackdel heller.
Jämn
könsfördelning är en viktig faktor för utvecklingsmönstret,
visar din forskning. Varför är det så? Vad får kvinnor att vilja
bo i ett område?
-Sällan
flyttar man bara för att jobba, man flyttar eller stannar för att
leva. Kvinnor i genomsnitt har högre utbildningsnivå än män.
-
Forskningen visar att jämn könsfördelning är en viktig faktor för
utvecklingsmönstret i en region – det handlar om potentiell
fertilitet, utbildningsnivå, attraktionskraften.
Fler
brudar ger mer attraktionskraft, högre utbildning och fler barn,
alltså! Okej. En annan sak, pendlingen är stor i våra länder har
du visat. Är bättre pendlingsmöjligheter en nyckel för kommuner
som tappar befolkning? Så att man kan bo i en kommun och pendla till
jobb i en annan kommun.
-Ja,
tillgänglighet är viktigt. Samtidigt visar studier inom Sverige att
tiden är viktigare än själva distansen vad som kommer med
pendling. Oftast är 45 minuters restid gränsen för vad människor
accepterar.
-
En annan sak att tänka på är de krav som arbetsmarknader ställer.
Kan man hitta sätt att jobba under sin resetid, kan man jobba på
distans? Viktiga frågor för arbetsgivare att fundera över.
---> Så
i områden med en jämn könsfördelning frodas utvecklingen för att
vi gillar att hitta en partner och bilda familj och om det är en
jämn könsfördelning finns det större chans för alla typer av
parbildningar att uppstå. Så med en bra arbetsmarknad med olika
typer av jobb och möjlighet att pendla kan detta uppstå.
----------------------------------------------------------------
Nordiska
ministerrådet ser de unga kvinnornas flytt från landsbygden
I
ett seminarium 2012 arrangerat av Nordiska ministerrådet
diskuterades det varför kvinnor flyr landsbygden och hur det
påverkar trakten och ifall det är önskvärt att vända trenden.
Inför mötet skrev de:
"Landsbygdsområdena
präglas av mansdominans, i synnerhet när det gäller arbetskraften.
Anledningen till att kvinnorna flyttar är brist på arbetstillfällen
och begränsad tillgång till högre utbildning.
Men
det hänger också samman med sociala aspekter som tillgång till
förskolor och skolor i närmiljön och det kulturella utbudet. Denna
demografiska förändring bidrar till att bromsa den ekonomiska
utvecklingen i landsbygdsområdena. Kvinnors bosättning och
deltagande är nödvändigt för värdeskapande och tillväxt.
Könsmässig balans på landsbygden förutsätter rättigheter som
arvsrätt, egendomsrätt, tillgång till krediter och egen inkomst.
Välfärdssystem,
ett anständigt arbetsliv och barnomsorg är också avgörande för
att uppnå balans mellan arbetsliv och familjeliv för både kvinnor
och män. Många av dessa förutsättningar är redan verklighet i de
nordiska länderna genom politisk vilja, lagarbete och breda
allianser mellan staten och det civila samhället.
Likväl
märker vi att det är nödvändigt att bedriva en kontinuerlig aktiv
politik för att bryta stereotyper och säkerställa lika tillgång
till resurser och offentliga medel. Samtidigt måste regelverken
utformas så att äkta makar likställs när det gäller förvaltning
och intäkter av gårdsbruk och egendomar. "
--- > Det
är alltså viktigt att bibehålla den goda struktur av välfärd vi
har och all försämring i sjukvård och skolor är ett hot mot
utveckling på landsbygden och ett hot att kvinnor undviker att
flytta till glesbygd.
---------------------------------------------------
En
myt att bara kvinnor flyttar
Kan
det vara så att det inte stämmer att det bara blir män kvar på
landsbygden - att det är en gammal sanning och tiderna förändras?
"Ett
exempel på en sådan myt, som för övrigt forskaren Susanne
Stenbacka har försökt ta kål på, är den om att kvinnor drar och
män blir kvar. Stenbacka menar att det finns en liten skillnad
mellan kön, men en betydligt mer avgörande faktor för vilka
ungdomar som flyttar från landsbygden menar hon är utbildningsnivå.
De som vill ha och skaffar sig högre utbildning flyttar i högre
grad än de som inte gör det, oavsett kön. Och helt plötsligt har
frågan om ungas flytt blivit en utbildnings och arbetsmarknadsfråga
snarare än en könsfråga."
"43
procent av kvinnor mellan 20 och 24 år skulle vilja bo på
landsbygden eller i en mindre ort i framtiden. Bland män i samma
ålder är motsvarande siffra 36 procent.
Det
är ett av resultaten av den attitydundersökning Jordbruksverket
låtit Ungdomsbarometern göra. Förutom att dessa unga vill bo på
landet vill de kanske också utbilda sig. De stadsungdomar som vill
flytta till landsbygden eller till mindre orter är i själva verket
de som har allra högst betyg i skolan, visar Ungdomsbarometerns
undersökning."
Texten
är ett citat från en debattartikel i HD
av Christel som jobbar vid jordbruksverket.
--- > Så unga som vill utbilda sig är de som flyttar. Grejen är alltså att nå dem med att det finns bra jobb här där de kan ha nytta av sin utbildning för att de ska flytta hit eller?
--------------------------------------------
Resten då - allt lull-lull?
Tänker på affärer, kulturutbud, barer, uteställen, kurser, föreningsliv, träningsställen och allt annat som hör till livet - inte bara äta, jobba och sova. Det är väl variationen och mängden av det som saknas här, varken ett överflöd av biografer eller kompiskrets finns att välja mellan. Det kan vara avskräckande att ha 90 km till närmaste sjukstuga eller att systembolaget är lika långt bort.
Det är livet mellan arbetsdagen och sömnen som vi kan vara dåliga på att visa att det faktiskt finns alternativ till förutom jakt, fiske, mecka skoter och supa som är ännu en myt om vad lantisar i norr gör innan de somnar.
Vi har faktiskt ett bra kulturutbud tack vare Riksteatern och Länsteatern och samarbeten med konstnärsstiftelsen Ricklundgården. Vi har träffpunkter i byn och vi har fler som vi utvecklar. Det finns träningsmöjligheter både i grupp och ensam.
Fast visst är det så att om jag vill ha något gjort eller få uppleva något är det chans/risk att jag själv får arrangera det eller medverka till att det händer något. Sällan är det att vi kan bara dyka upp på en plats och allt möjligt erbjuds som i en stad där många slåss om varje persons uppmärksamhet till att komma till olika evenemang, klubbar eller träningstillfällen.
Trivseln, lull-lullet, är det som får folk att stanna, inte att flytta hit tror jag. Hittar du rätt så stannar du, hittar du inte det så flyttar du. Så har det varit för mig även i städer, där jag inte hittar mitt sammanhang så stannar jag inte.
----------------------------------------
Hur ska vi locka hit och kvar folk på landsbygden?
Om
vi satsar på:
- differentierad arbetsmarknad så långt vi kan själva
- god samhällsservice
- bra kommunikationer
- aktiv politik för att få fler statliga jobb tillbaka
- lull-lull
så kan vi få en bra grund för både kvinnor och mäns önskan att leva här. Sedan kan vi aldrig få alla att gilla att bo här - det är inte heller meningen men att underlätta för de som vill vore ju kul.
Slutsatsen
av det jag hittat på mitt surfande efter forskning och artiklar i
ämnet på det allmänna nätet, talar inte om specialtidskrifter för
forskningsresultat, verkar tyda på att för att få en levande
landsbygd med jämn könsfördelning bör vi satsa på en bred
arbetsmarknad.
Om
det finns en politisk vilja att hela landet ska leva så bör en hel
del statliga jobb flyttas ut igen på landsbygden.
Däremot tror jag inte att politker eller staten kan rädda oss med bara det utan det krävs rikitga företag och riktiga jobb där drivkraften kommer inifrån varje företagare. Det är dock ett eländigt centraliserat tankesätt både på riks-, läns- och kommunnivå att centralt där blomstrar det bäst. DET är utmaningen för stat, landsting och kommun att ge förutsättningar för glest lokaliserade bolag att klara sig också - inte via bidrag utan mer med ett tankesätt som ger mer rättvisa förhållanden...
Fast jag ser jobben som bara en liten del av kakan som folk vill ha. De vill ha lugnet, tryggheten och närheten till natur, djur och andra människor som finns här i glesbygden. Vi som bor här måste bli bättre på lull-lullet och fånga upp de nya och få med dem i sammanhang där de kan börja trivas. Då stannar de.
Inte är det just för den blomstrande arbetsmarknaden som drar eller det digra kulturutbudet - vi bör bli bättre på att marknadsföra att vi kan tillfredsställa basbehoven av internetåtkomst, kompisar för hela familjen och affärer med mat och drivmedel SAMT kunna ge dem det de saknar och vill flytta hit för.
Då tror jag kvinnorna kan bevekas - då de vet att de inte blir sittande ensamma hemma då männen hittar sina fritidsintressen - att det faktiskt finns alternativ för de män och kvinnor som inte ser det som höjden av lycka att bränna runt på en skoter eller dra upp fisk ur iskalla nyborrade hål i isen...