EN BESATT SCRAPBOOKARES BEKÄNNELSER

EN BESATT SCRAPBOOKARES BEKÄNNELSER

Då när barnen föddes och innan det då jag hade mage gigantikus så blev jag besatt av hobbyn scrapbooking. Det blev jag till den milda grad att jag tänkte pappersval då jag gjorde mat, funderade på dekorationer vid tvtittande osv helt besatt. I samma veva så fanns yahoogrupper som man skrev i och digitalkameran dök upp och internetvärlden exploderade av fotografier av fantastiska scrapbooksidor.

OMG som vi skriver i sms - det var hur kul som helst.
Sedan höll jag kurser, sålde material i butik och var en kort tid designer åt en annan butik, designade stämplar jag tryckte upp och sålde. Ja jag tyckte allt handlade om scrapbooking. Det blev som bara för mycket. Det blev inte kul längre. Jag hade en ångest över att jag inte hann dokumentera allt jag ville och alla skulle stå i rätt vinkel hela tiden för att jag skulle få coola foton att fixa. Sambon sa att vi levde för att jag skulle ha något att göra en scrapbooksida om.

Detta var ändå INNAN facebook, bloggar och forumstiden...

Det var ju lite fel.

Det bästa jag visste blev det värsta jag visste.

Åh den kära regeln tre, tre dekorationer i en triangelformation för att dra uppmärksamheten till det viktiga i bilden... känner det än hur jag kämpade med att få det så perfekt och få en egen stil och bli en fabolös scrapbookare...

Jag packade ihop mina scrapbookprylar och det var så skönt. Jag kunde bara se på när barnen lekte behövde inte ta trehundra bilder för att få rätt vinklar till en trefotolayout som det var en utmaning på i tre olika bloggar och forum till helgen... för under tiden jag utvecklade min besatthet så utvecklades scrapbooking hobbyn att bli en besatt internethysterihobby :)

Det var kul och det är kul med all inspiration ute på nätet...

Åh missförstå mig rätt.
Jag älskade scrapbooking och jag hatade scrapbooking.

Fast nu har jag en mer avslappnad inställning och gör nästan inget av det där. Min paus från hobbyn har gjort att jag åter har insett vad som drev mig i starten att börja... detta genom en enkel sak som:

Igår så kom dottern med ett album jag gjort då hon föddes och den glädje hon visade när hon bläddrade i det och skrattade och myste åt allt jag skrivit om henne fick mig att känna att ja men det var ju jättebra att jag gjorde det där.

För scrapbooking handlar ju faktiskt om att:

Bevara minnen - dokumentera utveckling och livet.

Så jag har tagit upp scrapbooking igen fast i måttlig grad.
Det ska gå snabbt, vara enkelt och fokus på text och bild inte design.

Allt handlade om scrapbooking - gjorde alla kalendrar själv... fint men jösses alltså.

Jag tar fotogarfier jag gillar, tar papper jag gillar och sätter fast det med något bra klisterjox och skriver lite saker om bilderna och är nöjd.

JAG ÄR NÖJD!

Är du i riskzonen att bli ohälsosamt scrapbookinggalen?
Då kan det vara bra att ta en paus - gör något annat - packa undan dina grejer och andas!

Kan vara bra både för dig, familjen och scrapbookingen...