Kvinnor på landsbygden - är det möjligt?

Kvinnor flyr landsbygden i högre grad än män sägs det och när jag frågar mina vänner som besöker oss så kan männen tänka sig att bo här medan kvinnorna säger oftast nej till den idén. Hur kommer det sig att kvinnor generellt är mindre intresserade av att bo på landsbygden och Norrland?

Om jag analyserar mig själv så ligger min flytt härifrån i att jag ville plugga och upptäcka världen. Min flytt tillbaka var av kärlek till trakten och till tryggheten för familjen.

Hur ska vi locka tjejer, kvinnor, damer att stanna eller flytta hit?

Varför ska vi ens bry oss att göra det?

Nu är det ju så att jag vill gärna att fler män ska stanna eller flytta hit också - jorå finns ingen värdering i det - handlar snarare om en reflektion över varför att kvinnor jag möter är tveksamma till en liv här.

En sommar lyssnade jag på ett program i Sveriges radio P1 där en norsk kommun satsade på att helst anställa kvinnor till de poster de hade ute för att de hade märkt att om kvinnan fick jobb så följde mannen med till kommunen  även om den låg sådär lantligt till som just den gjorde (glömt orten). Däremot så var det inte lika säkert att kvinnan följde med ifall mannen fick jobb där utan hon stannande i sin hemkommun och hälsade på istället. Nu är det baserat på en stereotyp syn på att par består av en man och kvinna men i de fall som paren gör det så funkade det tydligen oftast så. Detta kan jag inte belägga med fakta men jag anar att det nog kan stämma eftersom denna norska kommun ansåg det värt besväret att göra så.

Det kan bero på att arbetstillfällen i mer manligt dominerade branscher finns i glesbygd, tänker på transport, uttag av naturresurser som gruvor och skogsbruk och liknande och det finns färre chanser för de med andra yrkeskunskaper. Det innebär att män kan se större värde i att stanna medan en kvinna som inte har jobb gärna flyttar dit det finns fler sorters jobb att finna. Eller?

--------------------------------------------------------------------

Intervju med forskaren Johanna Roto

Hittade en artikel med Johanna Roto, forskare och cartography coordinator vid Nordregio i  Nyheter över gränsen (all text nedan är hämtad från nyheter över gränsen):

-Generellt kan man nämna två framgångsfaktorer för attraktiva småkommuner – bra tillgänglighet och arbetsmarknad som attraherar också kvinnor. En god kommunal ekonomi är ingen nackdel heller.

Jämn könsfördelning är en viktig faktor för utvecklingsmönstret, visar din forskning. Varför är det så? Vad får kvinnor att vilja bo i ett område?

 -Sällan flyttar man bara för att jobba, man flyttar eller stannar för att leva. Kvinnor i genomsnitt har högre utbildningsnivå än män.

- Forskningen visar att jämn könsfördelning är en viktig faktor för utvecklingsmönstret i en region – det handlar om potentiell fertilitet, utbildningsnivå, attraktionskraften.

Fler brudar ger mer attraktionskraft, högre utbildning och fler barn, alltså! Okej. En annan sak, pendlingen är stor i våra länder har du visat. Är bättre pendlingsmöjligheter en nyckel för kommuner som tappar befolkning? Så att man kan bo i en kommun och pendla till jobb i en annan kommun.

-Ja, tillgänglighet är viktigt. Samtidigt visar studier inom Sverige att tiden är viktigare än själva distansen vad som kommer med pendling. Oftast är 45 minuters restid gränsen för vad människor accepterar.

- En annan sak att tänka på är de krav som arbetsmarknader ställer. Kan man hitta sätt att jobba under sin resetid, kan man jobba på distans? Viktiga frågor för arbetsgivare att fundera över.

Intervjun ovan är som sagt hämtad från Mer nyheter över gränsen

---> Så i områden med en jämn könsfördelning frodas utvecklingen för att vi gillar att hitta en partner och bilda familj och om det är en jämn könsfördelning finns det större chans för alla typer av parbildningar att uppstå. Så med en bra arbetsmarknad med olika typer av jobb och möjlighet att pendla kan detta uppstå.

----------------------------------------------------------------

Nordiska ministerrådet ser de unga kvinnornas flytt från landsbygden

I ett seminarium 2012 arrangerat av Nordiska ministerrådet diskuterades det varför kvinnor flyr landsbygden och hur det påverkar trakten och ifall det är önskvärt att vända trenden. Inför mötet skrev de:

"Landsbygdsområdena präglas av mansdominans, i synnerhet när det gäller arbetskraften. Anledningen till att kvinnorna flyttar är brist på arbetstillfällen och begränsad tillgång till högre utbildning. 

Men det hänger också samman med sociala aspekter som tillgång till förskolor och skolor i närmiljön och det kulturella utbudet. Denna demografiska förändring bidrar till att bromsa den ekonomiska utvecklingen i landsbygdsområdena. Kvinnors bosättning och deltagande är nödvändigt för värdeskapande och tillväxt. Könsmässig balans på landsbygden förutsätter rättigheter som arvsrätt, egendomsrätt, tillgång till krediter och egen inkomst. 

Välfärdssystem, ett anständigt arbetsliv och barnomsorg är också avgörande för att uppnå balans mellan arbetsliv och familjeliv för både kvinnor och män. Många av dessa förutsättningar är redan verklighet i de nordiska länderna genom politisk vilja, lagarbete och breda allianser mellan staten och det civila samhället. 

Likväl märker vi att det är nödvändigt att bedriva en kontinuerlig aktiv politik för att bryta stereotyper och säkerställa lika tillgång till resurser och offentliga medel. Samtidigt måste regelverken utformas så att äkta makar likställs när det gäller förvaltning och intäkter av gårdsbruk och egendomar. "

Nordiska ministerrådet

--- > Det är alltså viktigt att bibehålla den goda struktur av välfärd vi har och all försämring i sjukvård och skolor är ett hot mot utveckling på landsbygden och ett hot att kvinnor undviker att flytta till glesbygd. 

---------------------------------------------------

En myt att bara kvinnor flyttar

Kan det vara så att det inte stämmer att det bara blir män kvar på landsbygden - att det är en gammal sanning och tiderna förändras?

"Ett exempel på en sådan myt, som för övrigt forskaren Susanne Stenbacka har försökt ta kål på, är den om att kvinnor drar och män blir kvar. Stenbacka menar att det finns en liten skillnad mellan kön, men en betydligt mer avgörande faktor för vilka ungdomar som flyttar från landsbygden menar hon är utbildningsnivå. De som vill ha och skaffar sig högre utbildning flyttar i högre grad än de som inte gör det, oavsett kön. Och helt plötsligt har frågan om ungas flytt blivit en utbildnings och arbetsmarknadsfråga snarare än en könsfråga."

Texten kommer från Se landet 

"43 procent av kvinnor mellan 20 och 24 år skulle vilja bo på landsbygden eller i en mindre ort i framtiden. Bland män i samma ålder är motsvarande siffra 36 procent.

Det är ett av resultaten av den attitydundersökning Jordbruksverket låtit Ungdomsbarometern göra. Förutom att dessa unga vill bo på landet vill de kanske också utbilda sig. De stadsungdomar som vill flytta till landsbygden eller till mindre orter är i själva verket de som har allra högst betyg i skolan, visar Ungdomsbarometerns undersökning."

Texten är ett citat från en debattartikel i HD av Christel som jobbar vid jordbruksverket.

--- > Så unga som vill utbilda sig är de som flyttar. Grejen är alltså att nå dem med att det finns bra jobb här där de kan ha nytta av sin utbildning för att de ska flytta hit eller?


--------------------------------------------

Resten då - allt lull-lull?

Tänker på affärer, kulturutbud, barer, uteställen, kurser, föreningsliv, träningsställen och allt annat som hör till livet - inte bara äta, jobba och sova. Det är väl variationen och mängden av det som saknas här, varken ett överflöd av biografer eller kompiskrets finns att välja mellan. Det kan vara avskräckande att ha 90 km till närmaste sjukstuga eller att systembolaget är lika långt bort.

Det är livet mellan arbetsdagen och sömnen som vi kan vara dåliga på att visa att det faktiskt finns alternativ till förutom jakt, fiske, mecka skoter och supa som är ännu en myt om vad lantisar i norr gör innan de somnar.

Vi har faktiskt ett bra kulturutbud tack vare Riksteatern och Länsteatern och samarbeten med konstnärsstiftelsen Ricklundgården. Vi har träffpunkter i byn och vi har fler som vi utvecklar. Det finns träningsmöjligheter både i grupp och ensam.

Fast visst är det så att om jag vill ha något gjort eller få uppleva något är det chans/risk att jag själv får arrangera det eller medverka till att det händer något. Sällan är det att vi kan bara dyka upp på en plats och allt möjligt erbjuds som i en stad där många slåss om varje persons uppmärksamhet till att komma till olika evenemang, klubbar eller träningstillfällen.

Trivseln, lull-lullet, är det som får folk att stanna, inte att flytta hit tror jag. Hittar du rätt så stannar du, hittar du inte det så flyttar du. Så har det varit för mig även i städer, där jag inte hittar mitt sammanhang så stannar jag inte.

----------------------------------------

Hur ska vi locka hit och kvar folk på landsbygden?

Om vi satsar på: 

• differentierad arbetsmarknad så långt vi kan själva
• god samhällsservice
• bra kommunikationer
• aktiv politik för att få fler statliga jobb tillbaka
• lull-lull

så kan vi få en bra grund för både kvinnor och mäns önskan att leva här. Sedan kan vi aldrig få alla att gilla att bo här - det är inte heller meningen men att underlätta för de som vill vore ju kul.

Slutsatsen av det jag hittat på mitt surfande efter forskning och artiklar i ämnet på det allmänna nätet, talar inte om specialtidskrifter för forskningsresultat, verkar tyda på att för att få en levande landsbygd med jämn könsfördelning bör vi satsa på en bred arbetsmarknad.

Om det finns en politisk vilja att hela landet ska leva så bör en hel del statliga jobb flyttas ut igen på landsbygden. 
Däremot tror jag inte att politker eller staten kan rädda oss med bara det utan det krävs rikitga företag och riktiga jobb där drivkraften kommer inifrån varje företagare. Det är dock ett eländigt centraliserat tankesätt både på riks-, läns- och kommunnivå att centralt där blomstrar det bäst. DET är utmaningen för stat, landsting och kommun att ge förutsättningar för glest lokaliserade bolag att klara sig också - inte via bidrag utan mer med ett tankesätt som ger mer rättvisa förhållanden... 

Fast jag ser jobben som bara en liten del av kakan som folk vill ha. De vill ha lugnet, tryggheten och närheten till natur, djur och andra människor som finns här i glesbygden. Vi som bor här måste bli bättre på lull-lullet och fånga upp de nya och få med dem i sammanhang där de kan börja trivas. Då stannar de.

Inte är det just för den blomstrande arbetsmarknaden som drar eller det digra kulturutbudet - vi bör bli bättre på att marknadsföra att vi kan tillfredsställa basbehoven av internetåtkomst, kompisar för hela familjen och affärer med mat och drivmedel SAMT kunna ge dem det de saknar och vill flytta hit för.

Då tror jag kvinnorna kan bevekas - då de vet att de inte blir sittande ensamma hemma då männen hittar sina fritidsintressen - att det faktiskt finns alternativ för de män och kvinnor som inte ser det som höjden av lycka att bränna runt på en skoter eller dra upp fisk ur iskalla nyborrade hål i isen...